MICS

 

Migration     Identity     Communication     Security

 

Turkey and Eurasia

MICS

 

 MIKS – Turkiet och Eurasien

Ett nordiskt nätverk för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning om

Migration, Identitet, Kommunikation och Säkerhet

 

Sammanfattning

 

Den allmänna utgångspunkten för MIKS verksamhet är att lägga grunden till och konsolidera ett nätverk mellan nordiska och eurasiatiska/regionala forskare inom humaniora och samhällsvetenskap för att på så sätt främja samarbete och vetenskaplig utveckling inom frågor rörande Migration, Identitet, Kommunikation och Säkerhet (MIKS) i Eurasien. Dessa fyra processer motsvarar alla avgörande och sinsemellan sammanflätade samhällsutmaningar som såväl forskare som praktiker har att förhålla sig till under överskådlig framtid. De primära verksamhetsformerna inom MIKS är en serie mångnationella workshops (en för varje bokstav i akronymen) för inbjudna såväl etablerade som mera juniora forskare samt forskningspraktik för doktorander och nydisputerade akademiker. Programmet utarbetas och realiseras av en svensk-dansk ledningsgrupp med deltagare från Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, Malmö högskola, Roskilde Universitet och Danish Institute for International Studies. Programverksamheten förläggs till stor del till Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, vilket är ett naturligt och strategiskt val då Turkiet både utgör en central observationspunkt och en vital analysenhet vad gäller sammanflödet av och interaktionen mellan de fyra processerna i Eurasien. Därtill kommer två av fyra planerade workshops att förläggas till Köpenhamn/Roskilde respektive Malmö.

 

Projektbeskrivning

MIKS – Turkiet och Eurasien

Ett nordiskt nätverk för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning om Migration, Identitet, Kommunikation och Säkerhet

 

Innehållsförteckning:

1. Syftet med den planerade verksamheten

2. Det aktuella forskningsläget

3. Program och medverkande

 

1. Syftet med den planerade verksamheten

Syftet är att lägga grunden till och konsolidera ett nätverk mellan nordiska och eurasiatiska/regionala forskare för att främja samarbete och vetenskaplig utveckling inom frågor rörande migration, identitet, kommunikation och säkerhet (MIKS) i Eurasien. Dessa fyra processer motsvarar alla avgörande och sinsemellan sammanflätade samhällsutmaningar som såväl forskare som praktiker har att förhålla sig till under överskådlig framtid. Detta är den allmänna utgångspunkten för MIKS verksamhet. De primära verksamhetsformerna inom MIKS ska vara mångnationella workshops och s.k.forskningspraktik (research training) för doktorander och nydisputerade akademiker. De utarbetas och realiseras av en svensk-dansk ledningsgrupp med deltagare från Sv. Forskningsinstitutet i Istanbul, Malmö högskola, Roskildes Universitetscenter och Danish Institute for International Studies. Programverksamheten förläggs huvudsakligen till Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, vilket är ett naturligt och strategiskt val då Turkiet både utgör en central observationspunkt och en vital analysenhet vad gäller sammanflödet av och interaktionen mellan de fyra processerna i Eurasien.

 

Det senaste decenniets politiska förvecklingar i Turkiet (konflikten mellan sekularism och islamisk kultur), Kaukasien (separatism, motsättningar mellan armenier och azerier m.m.), Kinas nordvästra provins Xinjiang, det forna Östturkestan (bombdåd och ökad misstänksamhet mot provinsens muslimska befolkning) och arabvärlden, där Syrien alltjämt är ett blödande sår i regionen, påminner om komplexiteten i de sociokulturella förhållanden som råder i den här delen av världen.

 

Tillsammans bildar dessa eurasiatiska områden en kultursfär där modernt stats- och nationsbygge är en relativt ny och i hög grad oavslutad process. Hur kan politisk och kulturell modernitet komma att formas och utvecklas i samhällen där starkt religiös, främst muslimsk, livsåskådning ställs mot tidigare sekulära, delvis antireligiösa, ”ateistiska”, reformationer, samtidigt som västerländska samhällsbegrepp – parlamentarism, marknadsekonomi etc. – ska inpräntas och nya kommunikativa mönster appliceras (sociala medier, språkförnyelse etc).

 

Efter östblockets upplösning i början av 1990-talet finns inte längre någon vare sig inomeuropeisk eller eurasiatisk järnridå, vilket har bäring på interregional mobilitet och interaktion. Nya starka ekonomier växer fram i det eurasiatiska rummet, och nya politiska positioneringar äger rum oavbrutet. Turkiet är ett viktigt tillväxtland, som genom sitt eget direkta grannskap och sina historiska kopplingar till det inre av Asien kan komma att bli navet i en sammanhängande eurasiatisk kontext med avseende på människors möten och förhållande till varandra. Turkiet påminner kanske mer än något annat land om det kontinuum som finns från Europa till det bortre av Asien. Med ett tusenårigt nomadiskt förflutet långt borta i östra Eurasien finns turkfolkens migrationer västerut i det moderna Turkiets kollektiva minne. I historiskt perspektiv, med Osmanska rikets omvandling till en starkt reformerad turkisk nationalstat, får den rumsliga förflyttningen en tydlig karaktär av civilisationsresa, där kulturell hemvist och identitet förblir en ständigt pockande fråga. Men att för den skull se dagens Turkiet som en gränszon mellan öst och väst utan riktig tillhörighet i någotdera lägret vore att förenkla saken. Ankara har börjat visa ett alltmer differentierat geopolitiskt agerande. Utblicken mot omvärlden är knappast inställd på ett val mellan det ena eller andra väderstrecket. I stället tonar en bild fram där det egna geografiska området utgör en central region på en sammanhängande eurasiatisk kontinent, med relevans för både kommunikation och säkerhet definierad i såväl ekonomiska och sociokulturella termer som mera traditionellt och fysiskt.

 

Aspekterna migration, identitet, kommunikation och säkerhet (MIKS) griper in i varandra och bildar tillsammans en komplex väv. Migration och kommunikation innebär mobilitet i både fysisk och mental bemärkelse och förknippas i första hand med dynamiska skeenden. Identitet och säkerhet förutsätter ofta en viss platsförankring samtidigt som de är socialt konstruerade. Kan olika kombinationer av mobilitet, platsförankring och social konstruktion inom ramen för dessa fyra aspekter tolkas och analyseras som mått på sociopolitiska strukturers hållbarhet och stabilitet? Detta är en av de bärande idémässiga frågeställningar som MIKS i sin verksamhet avser att utgå ifrån. Framträdande frågor som kommer att behandlas är bl.a. flyktinggenererande konflikter, diasporor och integration (MIKS-migration), kulturmöten och civilisationsresor, nationell identitet under förändring, lingvistiska rättigheter och ”Europas kris” (MIKS-identitet), det offentliga rummet och dess villkor, infrastruktur under utveckling och dess samhälleliga effekt, nya individstyrda sociala medier och språkförnyelse (MIKS- kommunikation) samt interdependens Norden-Turkiet/Eurasien, sociokulturell risk, vattenförsörjning, kurdfrågan i Turkiet och transnationellt (MIKS-säkerhet).

 

För uppbyggnaden av det nordiska MIKS-nätverket kommer mångnationella workshops att hållas inom loppet av 4 terminer med fokus på ett av MIKS’ teman vid varje enskilt tillfälle. Dessa workshops blir motorer i en långsiktig vetenskaplig process inriktad på interdisciplinär samverkan mellan forskare och institutioner inom humaniora och samhällsvetenskap. Med sitt kontaktnät i Turkiet, Centralasien och Mellanöstern och sina faciliteter i Istanbul utgör SFII en redan befintlig interdisciplinär forskningsmiljö för den programverksamhet som MIKS-projektet avser att bedriva. Workshops inom MIKS kan därför med fördel genomföras vid SFII, men det är också viktigt för anknytningen till nordiska forskningsmiljöer att åtminstone en sammankomst per år äger rum i Norden. Vid varje mötestillfälle inbjuds forskare med specialistkompetens inom det givna temat. Storleksordningen 20-25 personer bör vara det ungefärliga deltagarantalet. Intentionen är att fördelningen nordiska deltagare och andra blir 50/50. Kontakter mellan nordiska/europeiska och asiatiska utbildningsledare och forskare behövs för dialoger om förenligheten mellan olika vetenskapliga traditioner. Samtidigt ska nätverket uppmuntra och stödja juniora forskares medverkan i planerade workshops genom aktivt mentorskap av seniora forskare. En annan strävan avseende juniorer är att i samband med dessa workshops söka åstadkomma överenskommelser mellan institutschefer och andra om juniora forskarutbyten och gästforskarbesök.

 

2. Det aktuella forskningsläget

Det ska understrykas att MIKS är tänkt att utgöra en plattform för vad som kan växa ut till ett mera sammanhållet forskningsprogram där stöd kan komma att sökas från Riksbankens Jubileumsfond. Ansatsen är ännu så länge bred och varje bokstav i akronymen MIKS står för ett forskningsfält som är synnerligen omfattande. Det skulle bära för långt att här sammanfatta och ge en överblick över all relevant forskning inom ämnesområdena Migration, Identitet, Kommunikation och Säkerhet med bäring på Europa, Centralasien, Kaukasus och Mellanöstern. Däremot kan man inledningsvis konstatera att MIKS framstår som unikt i sin ambition att studera sammanflödena av dessa fyra nyckelprocesser i dagens värld. Att dessa fyra processers sammanflöden studeras utifrån den utsiktspunkt som Turkiet utgör ger ytterligare ett unikt bidrag till forskningsområdet. Genom att belysa Migration, Identitet, Kommunikation och Säkerhet tvärvetenskapligt, strävar MIKS efter att uppnå ett bredare perspektiv på de sociala, ekonomiska och politiska förändringar som präglar Turkiet och Eurasien för tillfället.

 

Forskningen om Turkiets historia har såväl nationellt som internationellt varit intensiv efter millennieskiftet se t.ex. Neyzi (2010), Akcam (2012), Bloxham (2005). Framförallt har uppfattningen om den etablerade historieskrivningen förändrats på ett påtagligt sätt. Inte bara synen på den osmanska perioden utan även mellankrigsperioden – starkt präglad av Turkiets nationalstatsbyggande - genomgår för närvarande en påtaglig revision. Inte minst har Turkiets förhållande till sina religiösa minoriteter varit föremål för omfattande för att inte säga animerade diskussioner.

 

En – bland ett flertal - förklaringar till den uppkomna situationen är den armeniska diasporans över många decennier långa kamp för ett erkännande av det armeniska folkmordet. Men inte bara den armeniska frågan utan även kurdernas och andra minoritets plats i det förflutna har fått ökad aktualitet. Den över tid dominerande historiekulturen i Turkiet utsätts för närvarade för omfattande utmaningar vilket medför framförallt nationella spänningar men också en påverkan på den generella situationen i den kaukasiska regionen eftersom historiekultur och historiemedvetande inte sällan hänger intimt samman med frågor som rör nationell identitet och diaspora.

 

Transnationalism och diaspora är två idag uppburna och kanske rentav modebetonade begrepp som bidragit till att ställa vedertagna sanningar om sammankopplingen av stat, nation, befolkning och territorium på huvudet. Politiska influenser och flöden låter sig inte längre, om de någonsin har gjort så, analyseras innanför nationalstatsgränsernas slutna rum. Forskningen kring diasporafrågor har blomstrat under senare år. En rad doktorsavhandlingar från senare år illustrerar hur centralt Turkiet är då det gäller att studera såväl diaspora- och transnationalismfrågor som migrationsströmmar mot Europa. Några exempel från senare år är Constanza Vera Larruceas studie om den andra generationens turkiska invandrare i Sverige och Frankrike (Stockholm 2013), Charlotta Zettervalls avhandling om kurdisk diaspora i Sverige och med rötter i Turkiet, samt Brigitte Suters uppmärksammade studie om Istanbul som stad för transit och limbo för papperslösa migranter på väg från Afrika till Europa, oftast Grekland (Linköping/Malmö 2012). Här är det både migrationen internt i Eurasien, främst från Kaukasus till Turkiet, men också migrationen från primärt Turkiet till Väst-Europa som är i fokus.

 

I en värld så präglad av mobilitet och migration tar sig individers förhållande till samhälle, stat och ledarskap uttryck i identiteter under återkommande omprövning och förändring. Det språkliga uttrycket i nyhetsflöden och skönlitteratur både speglar och påverkar identiteters raison d’être och gestaltning.

 

Turkiets geostrategiskt centrala belägenhet mellan Europa och Asien, eller mera korrekt i Europa och Asien, gör valet av Istanbul som nav i MIKS naturligt och följdriktigt. Härifrån ges en observationspunkt som gör det möjligt att följa såväl omvälvningar och stasis i spåren av den arabiska våren i en rad nordafrikanska länder 2011, såväl som de politiska processer som karakteriserar de företrädesvis alltjämt auktoritära regimerna i Kaukasus och Centralasien, liksom den Europeiska unionens kamp för att kämpa sig upp ur den ekonomiska och allmänpolitiska vågdal som har kännetecknat den fleråriga krisen inom Eurozonen. Traditionella säkerhetsaspekterer aktualiseras i hög grad av befintligheten av Turkiets gemensamma gräns med inbördeskrigets Syrien.

 

Om man tar sin utgångspunkt i det vidgade säkerhetsbegrepp som lanserats och etablerats av de sk Köpenhamns- och Parisskolorna, Waever et al (1993), Buzan et al (1998), Bigo (2002) finner man att såväl mera traditionella säkerhets- och instabilitetsfrågor som ekonomiska och sociokulturella säkerhetsaspekter väl låter sig observeras från den utsiktspunkt som Turkiet utgör. Landet tillhör, liksom BRIC-länderna, de främsta utmanarna till den amerikansk-EU/europeiska politiska och ekonomiska dominans som rått sedan kalla krigets slut, och att följa ett turkiskt perspektiv på EU:s kamp att upprätthålla sin ställning i världen ter sig därför högt relevant. I detta perspektiv tilldrar sig en annan gräns betydande intresse: Turkiets gräns mot det till synes ständigt krisdrabbade EU-landet Grekland. Utifrån ett vidgat säkerhetsbegrepp faller det sig också högst befogat att binda samman demokratifrågor och säkerhetsfrågor. Den arabiska våren och den roll som sociala medier därvid spelade underströk därtill det nära samspelet mellan kommunikationsfrågor, social förändring och samhällelig säkerhet. Just samspelet mellan kommunikation och social förändring uppmärksammas vid ett nystartat forskningsprojekt, lett av professor Anne Sofie Roald vid Malmö högskola, och kommer att utgöra en viktig referenspunkt för MIKS verksamhet (http://www.mah.se/Forskning/Sok-pagaende-forskning/New-Arab-media/).

 

Kopplingen mellan demokrati- och säkerhetsfrågor blir också väsentlig att göra om man beaktar Turkiets ökade inflytande gentemot Europa enligt ovan. EU är inte längre lika självklart en stormakt på normområdet såsom Ian Manners (2002) en gång föreslog. Länder som Turkiet, Ryssland och – i ännu högre grad – Kina utmanar. Här är den forskning om ”Greater Europe” som bl a Richard Sakwa (2007) står för relevant att följa. Försommaren 2013 är demonstrationerna i Istanbul och andra städer i Turkiet mot regeringen Erdogans tilltagande auktoritära tendenser förstasidestoff i media. Utgången av denna dragkamp kommer troligen att säga något om hur starkt de på EU fotade normerna kring demokrati och mänskliga rättigheter står sig i dagens värld. Här låter sig Turkiet studeras utifrån samma analytiska lins med vars hjälp man studerar dragkampen mellan auktoritära och demokratiska strömningar i dagens Ryssland. Komparativa studier blir av stort värde, och för sådana skulle MIKS utgöra en ypperlig plattform. Att med de språkkunskaper som behövs (turkiska, uzbekiska och andra turkspråk, ryska, arabiska m.fl.) kunna följa och analysera regionala/lokala media är en annan styrka hos MIKS-programmet.

 

3. Program och medverkande

Utveckling och drift av MIKS görs av en styrgrupp som består av Birgit Schlyter, professor i Centralasienstudier vid Stockholms Universitet och direktör för SFII, Bo Petersson, professor i statsvetenskap och IMER (Internationell migration och etniska relationer), Malmö Högskola, Hans-Åke Persson, professor i modern europeisk historia, Roskilde Universitet, och Cecilie Felicia Stokholm Banke, seniorforskare i utrikespolitik, Dansk Institut for Internationale Studier i Köpenhamn. Marie Brobeck, projektledare för Malmö högskolas och Roskilde Universitets gränsregionala samarbete, ingår i styrgruppen och fungerar som administrativ koordinator. Styrgruppen ansvarar för den överordnade planeringen av projektets aktiviteter, dvs. organisering av struktur och innehåll av workshopparna och ”training schools” för forskarstudenter och junior forskarna. Direktör Birgit Schlyter leder styrgruppen, eftersom projektet är förankrat på SFII. Styrgruppen kommer att hålla möten två gånger om året i förlängning med att workshopparna avhålls. Styrgruppens tre forskare är var för sig specialister inom de fyra ämnesfält som MIKS baseras på. De reflekterar således MIKS tematiska och ämnesdisciplinära struktur, och bidrar till MIKS internordiska och tvärvetenskapliga karaktär. I tillägg till detta har MIKS en rad olika externa samarbetspartners, bestående av forskare med expertkunskap i MIKS olika ämnen. MIKS kommer att inkludera relevanta forskningsmiljöer från både de nordiska länderna och Turkiet, i de olika aktiviteter som arrangeras. Genom det kommer MIKS att fungera som en nod som samlar och samtidigt styrker utbytet mellan nordisk och turkisk forskning och expertis omkring aktuella frågeställningar i Eurasien. På grund av detta kommer de fyra workshopparna först och främst syfta till att det etableras ett nytt nätverk, i vilket det utväxlas kunskap om ämnen som är av relevans för nordiska relationer med Turkiet.

For information in English